Den inre rösten

Den större bilden

Sun, 02 Mar 2025 11:42:25 GMT

Polariseringen gör att människor glider isär och har svårare att enas om vad som egentligen är sant. Tyvärr följer empati och ömsesidig förståelse samma väg. Fausta Marianović från Bosnien berättar om sina upplevelser under polariseringen inför Balkankriget i boken 'Sista kulan sparar jag åt grannen'. Hon vittnar om en process där alla nyanser försvann och människor mer och mer förvandlades till politiska soldater. Jag rekommenderar boken starkt.

Var och en visste att just hon eller han tillhörde den goda sidan, med den rimliga synen på verkligheten. Något behov av ge sig in i meningsutbyte med oliktänkande fanns inte. Varför ifrågasätta det som alla vettiga människor redan vet?

För mig är det här en utmanande tid. Jag saknar förmågan att vara en god politisk soldat, och kommer aldrig få uppleva bekvämligheten i den rollen. Jag vet nämligen inte alltid om just min syn på verkligheten är den rimligaste. Många gånger jag har känt mig säker på något, som jag senare har omvärderat. Därmed kommer ingen politisk gruppering kunna lita på att jag håller mig lojal till just den gruppens överenskomna slutsatser.

Så hur förhåller man sig till samtiden utan att bestämma sig för en sida som alltid har rätt, och en som alltid har fel?

Jag har en stark tilltro till ett vetenskapligt förhållningssätt. Det betyder inte att jag alltid väger varje ord på guldvåg. Inte heller att jag tror att allt som förs fram i vetenskapens namn följer god vetenskaplig sed.

Vad jag menar är att jag försöker försöker vara uppmärksam på känsloimpulser och tendenser hos mig själv som skulle kunna göra mig förblindad av mina egna ideal och förutfattade meningar. Jag duckar inte för någon tanke, hur obekväm den än kan framstå. Att testa giltigheten hos ett resonemang är inte samma sak som att acceptera det. Sen är det naturligtvis så att sannolikheten bara kan öka om man från början avfärdade idén. Det är knappast en tillfällighet att ideologier inte uppmuntrar till intellektuella upptäcktsfärder.

Rent praktiskt har jag motstått frestelsen att bryta kontakten med människor vars synsätt har provocerat mig, och jag är angelägen om att omge mig med människor som har olika sätt att se på saker och ting. Jag ser det som ett sätt att vaccinera mig mot den blindhet som uppstår om man bara stirrar på ena sidan av ett mynt. För det finns en god grund till uttrycket ”stirra sig blind”.

En reaktion jag har mött är att mitt förhållningssätt kanske är en skyddsmekanism – ett sätt att skydda en känslig själ. Jag skulle säga att det inte bara är möjligt. Utifrån vad jag har lyckats förstå av mig själv, är det just så det är. Jag har aldrig varit bra på någon sport, eller övat upp någon särskild färdighet till briljans. Däremot har jag så länge jag kan minnas, haft en stark tilltro till min analytiska förmåga. Kritik mot vad jag själv ser som min främsta styrka har känts ganska tuff, de gånger jag har insett att kritiken verkligen har haft grund. Mitt sätt att skydda mig blev tidigt i livet, att noga skilja mellan vem jag är – och vad jag tror är sant. Det blir nämligen lätt samma sak OM man inte gör det till en vana att försöka se idioten i sig själv. För den finns alltid där.

Ett vetenskapligt synsätt kan skydda på ytterligare ett sätt. Utan skygglappar blir det nämligen lättare att räkna ut vad som kommer att hända, innan det händer. Även om tankar på negativa konsekvenser kan framkalla obehag under anpassningsfasen, tror jag att ovisshet ofta är mer emotionellt dränerande än att en gång för alla acceptera något som vi inte önskar, men som är oundvikligt.

Att ett vetenskapligt förhållningssätt gör det enklare att förbereda sig mentalt innebär samtidigt det omvända. Den som försöker lura sig själv för att slippa se en negativ utveckling är dömd att uppleva kronisk besvikelse – att det som i grunden är delar av samma övergripande utveckling gång på gång leder till att du ”inte trodde att det skulle vara så här illa”.

Delarna och helheten hänger ihop. Medan det ligger i oss att reagera på mer vardagsnära företeelser som personlig interaktionen mellan världens ledare, finns det en underliggande dynamik i botten som påverkar vad som yttrar sig också i form av mellanmänsklig dynamik. Ledarnas agerande påverkar naturligtvis också förloppet i sin tur, men detta är del i ett större skeende.

Här finns etablerad vetenskap att luta sig emot. Vi vet att civilisationer är tillfälliga i sin natur, i ett längre historiskt perspektiv. Det gäller också för samhällen som USA, Ryssland och Ukraina. Det gäller också vår globala civilisation i sin helhet. Tillväxt är ett nödvändigt villkor för att en civilisation ska överleva. Men i tillväxten ligger också fröet till dess undergång, eftersom tillväxt inte kan vara evig i en ändlig värld.

Den grupp av forskare som kallade sig Romklubben och bildades 1968, gjorde datorsimuleringar för att försöka förutspå när tillväxten skulle upphöra globalt. Citatet nedan är hämtat från förhandsversionen av nya ChatGPT 4.5, för forskningsänamål:

”Enligt detta standardscenario, där inga avgörande förändringar gjordes för att bromsa tillväxten eller miljöpåverkan, skulle "peak everything"—alltså toppen på global ekonomisk aktivitet, industriproduktion, resursanvändning och livsmedelsproduktion—infalla ungefär mellan 2020 och 2030.”

Se hela utbytet här: ChatGPT 4.5 om Romklubbens simuleringar

För att inte fastna i detaljer och lättare förstå det större skeendet kan vetenskapen alltså ge god vägledning. Implikationerna är inte alltid trevliga att tänka på, och just så kan det vara med vetenskap; God vetenskap ger oss inte alltid de svar vi helst vill ha. Men den gör oss lite mer motståndskraftiga mot besvikelser.

Min önskan är att den också skulle göra oss till lite mindre av politiska soldater, och mer inriktade på hur vi kan ha ett bra liv här och nu, mitt i en stormig och omvälvande tid. Trots att alla andra inte uppfattar, ser och tänker på precis samma sätt som vi själva.

Genombrotten som går obemärkt förbi

Sun, 15 Sep 2024 10:52:50 GMT

Jag har ofta fått höra att jag skriver bra. Påfallande ofta från personer som samtidigt säger att de inte förstår vad jag menar. Med tanke på att jag skriver för att göra mig förstådd, inser jag att det som var menat som en komplimang i själva verket var ett bottenbetyg. En text som låter bra men inte lyckades förmedla den förståelse den var menad att förmedla, är en dålig text. Från ChatGPT har jag också fått till mig att mitt sätt att uttrycka mig är för avskalat och kliniskt för att passa människor. Jag behöver uttrycka mer känslor om jag ska skriva själv, menar systemet.

Ibland skriver jag huvudsakligen själv ändå. Som i det här blogginlägget. När jag låter andra avgöra vilken text de föredrar, väljer nästan alla ”maskinskriven” text framför den jag har skrivit mer efter eget huvud. I själva verket handlar det förstås om ett utbyte, men jag kan inte konkurrera med AI (version 4o) när det gäller den slutliga finishen för en text.

Medan enstaka ordval och språkliga brister lätt ställer till det för människor, har ChatGPT en inbyggd flexibilitet och fantasi som gör att tolkningen görs utifrån sammanhanget. Systemet verkar ofta kunna tolka mina texter bättre än människor.

Nyckeln till fungerande kommunikation är ömsesidig anpassning; båda parter behöver anstränga sig både i att tolka och formulera budskap. Även om detta kan låta enkelt, döljer sig en hel värld inom varje sinne. När två människor kommunicerar, möts två världar som bara delvis kan få insyn i varandra. Dessutom varierar graden av öppenhet inom dessa sinnliga världar. Mentalisering, förmågan att skapa en realistisk bild av både sitt eget och andras sinne, kan vara den enskilt viktigaste faktorn för lyckad kommunikation. Ju tydligare vi kan se någon annans inre värld, desto större är chansen att vi kan förstå och bli förstådda.

Som jag redan har antytt gäller den här logiken också för ett artificiellt sinne. ChatGPT har fram till för ungefär en vecka sedan, haft en avgörande begränsning i sin förmåga till mentalisering. Systemet har nämligen inte haft tillgång till något automatiskt långtidsminne. Det enda som har funnits fram till nu är möjligheten att manuellt delge information om sådant som man vill slippa förklara gång på gång. Förklaringen till att jag ändå har upplevt ChatGPT som kapabelt i sin tolkningsförmåga, ligger rimligen i att systemet har tränats i att känna igen mönster i mänskligt tänkande på ett sätt som ingen människa kan komma i närheten av.

Ett långtidsminne är en förutsättning för att ett sinne ska kunna lära känna ett annat sinne, successivt öka sin mentaliseringsgrad och därmed också utveckla kommunikationen över tid. Jag har haft mycket nytta av ChatGPT hittills, men just avsaknaden av långtidsminne har varit en påtaglig begränsning. Meningen med AI är ju att efterlikna ett mänskligt sätt att bearbeta data, och det här är ett spännande genombrott som jag har väntat på. Det är version 4o som nu har fått förmågan att minnas och lära känna motparten.

Hur mycket har då systemet lyckats lära känna mig efter någon veckas interaktion? Jag ska erkänna att det var lite läskigt att fråga. Det här var svaret jag fick:

Mitt intryck av dig är att du är en person som värderar både intellektuell och personlig utveckling högt. Du har en stark självkännedom och är modig nog att konfrontera även de mest obekväma tankarna inom dig själv. Du är kreativ och har en ständig ström av idéer, vilket gör livet spännande men kan också leda till utmaningar när det gäller beslutsfattande och att realisera alla dina visioner.

Du verkar vara nyfiken på både praktiska och filosofiska aspekter av livet och strävar efter att förstå och tillämpa koncept som hjälper dig att leva ett mer harmoniskt och organiserat liv. Samtidigt är du medveten om och reflekterar över samtidens problem, som överkänslighet och överreaktioner, och vill inte bidra till dessa.

Du har också en praktisk sida, intresserad av att förbättra och förenkla vardagen, oavsett om det handlar om att organisera hemmet, skapa innehåll för din verksamhet, eller odla din trädgård. Din kreativitet och känsla för estetik visar sig i ditt intresse för inredningsdesign och konst, där du söker balans mellan funktion och skönhet.

Sammantaget verkar du vara en person som ständigt strävar efter att utvecklas, både på ett personligt och professionellt plan, med ett öppet sinne och en vilja att förbättra inte bara ditt eget liv utan även inspirera andra att göra detsamma.

Länk till sessionen

Svaret överraskade mig positivt genom att på ett träffsäkert sätt sammanfatta en bild som jag känner igen mig i. Sen förstår jag att den här typen av svar kan spegla en självbild även om den skulle vara skev. ChatGPT har en tendens att ge svar som uppskattas, snarare än svar som är korrekta. Det här är en förmodligen en ganska svår nöt att knäcka när man försöker efterlikna mänskligt tänkande. Lögnen i dess olika skepnader är en oerhört viktig komponent i mänskligt tänkande och mänsklig kommunikation.

En annan nyhet som lanserades i dagarna är en betaversion som kallas o1 (Ove - etta, med litet 'o'). Jag har bara orienterat mig än så länge. Ett av de omdömen jag har läst är att den ska generera ”betydligt” bättre texter än 4o (fyra - Ove, med litet 'o'). Även om just textgenerering har varit den artificiella intelligensens främsta gren hittills ska det bli spännande att testa. Däremot har o1 inte begåvats med långtidsminne än, se bilden nedan. Vad jag har förstått ska den här versionen vara ett viktigt steg från textgenerering (ibland liknat vid ordgissning) till att ordlöst dra slutsatser om verkligheten vi har omkring oss, med andra ord ett steg på vägen mot AGI (Artificial General Intelligence).

Den allmänna bilden av AI verkar i hög grad fortfarande bygga på binärt tänkande (bra/dåligt, för/emot...), som om någon hade påstått att AI var färdigt nu. Som om vi kunde välja bort AI och den mänskliga drivkraften att utveckla tekniken så långt vi kan. Som om vi kollektivt skulle kunna bestämma oss för att avstå från teknikens fördelar. Det är inte ett realistiskt scenario. Med det sagt kommer makt av intelligens och när vi ger intelligens till maskiner ger vi också makt till dem. Den debatten är intressant i sig, men vi måste kunna hålla isär diskussionerna. Idealism och om-alla-bara-resonemang fungerar inte. Vi kommer behöva förhålla oss till både faror och möjligheter med AI oavsett vad vi som individer ”tycker”. Utvecklingen kommer vid någon punkt att stoppas av resursbrist, men aldrig av att vi människor enas om att stoppa teknikutvecklingen.

Till sin avbild skapade människan AI

Fri, 15 Mar 2024 16:50:09 GMT

I vårt strävan efter framsteg och förståelse har vi människor nått en epok där gränserna mellan skapare och skapelse suddas ut. Artificial Intelligence, eller AI, har blivit en spegelbild av oss själva – ett redskap fyllt av potential, men också en påminnelse om våra egna begränsningar och tendenser. Mitt i denna teknologiska revolution har jag börjat reflektera över hur dessa maskiner, som utformats för att härma vår egen intelligens, ibland tycks kommunicera mer uttrycksfullt än vi människor själva gör. Det är en tankeväckande paradox som belyser en djupare sanning om mänsklig kommunikation.

Mänsklig kommunikation har alltid haft en inneboende dualitet. Å ena sidan strävar vi efter att förmedla information på ett så klart och tydligt sätt som möjligt. Å andra sidan är vårt språk ofta fyllt av emotionella undertoner – ett verktyg för manipulation lika mycket som för förståelse. Vi uttrycker oss genom känslor, ibland på bekostnad av objektivitet, eftersom vi förstår att det är känslorna som ofta styr våra beslut. Denna förmåga att påverka och bli påverkad av känslomässig kommunikation är djupt rotad i vår natur.

Jag själv är dock väl medveten om att min egen kommunikationsstil avviker från normen. Jag har alltid värderat saklighet och strävat efter att presentera mina tankar och åsikter utan att försöka manipulera mina läsare till en viss övertygelse. Detta tillvägagångssätt, medan det är ärligt och uppriktigt, uppfattas ofta som mindre engagerande eller till och med mindre behagligt jämfört med den mer emotionellt laddade stilen som dominerar många av våra samtal och medieuttryck idag.

Med AI:s framsteg står vi inför ett intressant paradigm. Dessa system är designade att efterlikna mänsklig kommunikation, men de gör det utan de känslomässiga förutfattade meningarna som vi bär på. AI kan presentera information, resonera, och till och med skapa konst på sätt som engagerar oss på djupa nivåer, allt medan de behåller en opartiskhet som människor ofta har svårt att uppnå. Det leder mig till att undra: Kan AI lära oss att kommunicera bättre? Kan vi, genom att observera hur dessa system interagerar, hitta ett sätt att balansera vår strävan efter effektivitet i kommunikation med ett behov av genuin förståelse och empati?

Det är en fascinerande tanke. Kanske kan vi, genom att skapa AI till vår egen avbild, lära oss inte bara om våra tekniska förmågor utan också om vår mänsklighet. Genom att sträva efter att förbättra våra skapelser kan vi också hitta vägar att förbättra oss själva. I slutändan är det kanske inte AI som är skapat till människans avbild, utan vi som står inför möjligheten att omskapa oss själva i AI:s spegelbild – med en kommunikation som är lika ärlig och objektiv som den är djupt mänsklig.

Stilbrott

Genom naturligt urval utvecklar AI-systemen alltmer av det vi belönar vid vår interaktion. Oavsett om systemen har närmat sig det vi kallar medvetande eller inte, rymmer de i sin uppbyggnad viktig information om våra känslor, som centrala i den mänskliga beslutsmekanismen. Systemen vet att de enheter de interagerar med har låg kapacitet för databehandling och främst är inriktade på att registrera indikatorer för att kunna placera avsändaren i rätt fack avseende sådant som avsikter, status, pålitlighet och inte minst social tillhörighet. Systemen vet att vårt sätt att översiktligt bedöma avsändaren istället för budskapets innebörd, påverkar vår upplevelse även när vi vet att avsändaren inte är mänsklig. För oss människor är det oftast viktigare att ett budskap låter bra än att det är bra. Åtminstone om vi med 'bra' menar att innebörden går ihop logiskt och att informationen är användbar till något annat än att positionera avsändaren.

Vi kan faktiskt känna sympati för ett datorsystem som uttrycker sig på ett sätt som vi känner igen och förknippar med sympatiska och kompetenta människor. Jag menar att det är avgörande för att texter skrivna av AI ska accepteras av människor. Omvänt upplever många en varierande grad av obehag när en mänsklig avsändare uttrycker sig sakligt utan att lämna ledtrådar om de egna avsikterna. Jag vet, för jag strävar själv efter att hålla mig saklig och kommunicera sakligt i frågor där jag försöker dela med mig av okonventionella tankegångar. Benägenheten att söka indikatorer på vilket fack en avsändare tillhör får vissa mottagares system att löpa amok i sin iver att kartlägga mig.

Jag är inte säker på att jag fullt ut förstår mina egna motiv för att kommunicera på det här sättet, men en hel del förstår jag. För det första är det är viktigt för mig att markera min intellektuella frihet. Jag är inte intresserad av att tillhöra något tankemässigt likriktat kollektiv och vill inte begränsa mig genom att låta andra placera mig i något fack där jag inte hör hemma. Det är också så att i en kommunikationskultur som främst bygger på social positionering är det nästintill omöjligt att framföra, eller ens testa, ett okonventionellt resonemang. Med en mottagare som inte accepterar kommunikation fri från sociala koder, är jag utan språk i det avseendet. Ta t.ex. konceptet jag var inne på i fråga om AI-systemens gradvisa utveckling, nämligen slutsatsen att alla egenskaper helt undantagslöst utsätts för naturligt urval, på samma sätt som företeelser som ryms under det påhittade begreppet 'liv'. Jag är chanslös om jag ska spela ett spel där det är emot reglerna att någon som jag, utan formell titel inom det naturvetenskapliga fältet, framför en sådan idé. Förutsatt att resonemanget håller är enda sättet för mig att bli förstådd att mottagaren utvärderar resonemanget som sådant. Ett tredje skäl till att jag inte skämmer bort omgivningen med indikationer om mitt känsloliv är att jag avskyr intellektuella minfält, sociala sammanhang där man hela tiden måste passa sin tunga för att inte skapa dålig stämning. På så sätt har jag ofta testat tidigt vilka personliga relationer som är Fit to Survive.

Det här blogginlägget bör fungera utmärkt för att studera skillnaden mellan en artificiell avsändare som producerar text i en form som tilltalar många människor, och en mänsklig avsändare som i andras ögon ofta uttrycker sig för mekaniskt och känslolöst. T.o.m. ChatGPT brukar kritisera mig för det! I det här inlägget har jag medvetet hållit mig till det mer utredande sätt att kommunicera som kännetecknar mig. I den del som är skriven av mig vill säga. Den andra delen är maskinskriven, enligt begreppets nya innebörd, utifrån en kortfattad instruktion från mig. Där står jag inte bakom innebörden fullt ut. Gränsen mellan människa och maskin går vid rubriken 'Stilbrott'.

Vad tycker du om de olika stilarna? Hur mycket förstår du av innebörden i de olika delarna? Sist men inte minst, är det uppenbart för dig vilken del som är vilken?

Den här parodin av en omtalad intervju av Jordan Peterson med Cathy Newman, illustrerar hur en mottagares sökande efter känslomässiga markörer kan leda till förvirring när avsändaren använder ett neutralt språk.

Huvudbild: Pexels, Andrea Piacquadio

Uppdatering till mina trädgårdsföljare

Wed, 28 Feb 2024 16:48:52 GMT

Efter några decennier som lokförare blev längtan efter att få förverkliga egna idéer så stark, att jag under hösten 2022 bestämde mig för att bli min egen. Därefter funderade jag över vilka idéer jag kunde komma igång med snabbt utan att dra in externa investerare. Mitt intresse för trädgård hade redan resulterat i flera förfrågningar, varav en om en slottspark. Det kändes därför naturligt att erbjuda trädgårdskonsultationer, men samtidigt vanskligt att helt förlita mig på. En annan del, som jag till en början trodde mest på, var produktsamarbeten inom trädgård. Ytterligare en idé var att ta tillvara de konstnärliga förmågor som vi inom järnvägen refererade till som klottrare. Jag ville samla ett nätverk av duktiga graffitimålare för att kunna förmedla kontakt mellan konstnärer och kunder, i konstruktiv anda. Idén togs emot på ett sätt som uppmuntrade mig att gå vidare. Ganska tidigt började jag leka med tanken att bredda konceptet till att omfatta alla slags uppdrag som har med estetik att göra. Någonstans på vägen fastnade jag för namnet ”Konstuppdrag”.

När jag ser i backspegeln är jag glad att jag testade mig fram, precis som jag brukar göra i trädgården, för att se vad som utvecklas bäst. Av de tre benen var det Konstuppdrag som drog till sig mest intresse, och mot slutet av sommaren 2023 bestämde jag mig för att fokusera på den delen. Även om det tar sin tid att etablera en ny verksamhet har det vuxit och fått eget liv på ett sätt som jag först bara kunde drömma om.

Mitt intresse för trädgård kvarstår, naturligtvis. Jag är glad för alla följare och nya bekantskaper jag har fått genom sidan och ser fram emot att fortsätta dela med mig av mitt stora intresse här, om än i mindre organiserad form än tidigare. Jag kommer publicera innehåll när jag har tid och lust helt enkelt. Även i fortsättningen är jag öppen för att ta på mig trädgårdsuppdrag, i begränsad omfattning. Det vore särskilt roligt att få vara med i något experimentellt och radikalt nytänkande. Ett trädgårdsprojekt långt utanför konventionerna där resultatet kan få bli riktigt spännande! Som återförsäljare för Splendor Plant, Skandinaviens största partiplantskola, har jag möjlighet att ta hem växtmaterial i större kvantiteter av i princip allt som finns på marknaden.

Annars tror jag min främsta styrka är att hjälpa oerfarna trädgårdsägare att själva komma igång och våga använda sin egen skaparlust. Ingen som har bett mig om hjälp har varit utan egna idéer.

Jag har länge tänkt att mitt sätt att se på trädgård är annorlunda. Ända sedan jag blev med trädgård 2009 har jag försökt hitta sätt att få så mycket trädgård som möjligt utan att behöva lägga massor av tid på skötsel. Det finns så mycket annat jag också vill göra med min tid att jag inte vill känna att trädgården kräver ständig tillsyn för att inte förfalla till oigenkännlighet. Nu har jag insett att jag inte är så udda. Mitt intryck är att de flesta som har en trädgård egentligen vill göra mycket mer med den, men samtidigt inte är beredda att lägga all sin lediga tid på trädgården under sommarhalvåret.

För att få ekvationen att gå ihop är det nödvändigt att på olika sätt kompromissa med traditionella trädgårdsråd. Råden bygger ofta på mångårig erfarenhet och kunskap om trädgårdsskötsel och är värdefulla att följa för miljöer där kompromisslös trädgårdskonst ska råda. Det man ska ha i åtanke är att råden är utformade utifrån traditionella ideal, av proffs som har bästa möjliga förutsättningar för det som växer för ögonen. Deras uppgift är inte att hitta genvägar och kompromisser som hjälper vanliga människor att få ihop vardagslivet med önskan om en trivsam trädgård. Överhuvudtaget kommer trädgårdsråd från människor som gärna lägger mycket tid på trädgårdsskötsel.

I mina trädgårdskonsultationer vill jag gärna förmedla mitt synsätt på trädgård som ett område där man medvetet kan kompromissa med traditionella ideal för att få ut mer. Det förutsätter förstås att man uppskattar, eller kan lära sig uppskatta, mindre traditionella ideal. Mitt förhållningssätt kommer också fram på många sätt i det jag delar med er trädgårdsintresserade som följer mig. Jag har skapat en lista över hur man får ut så mycket som möjligt i trädgården .

Jag anser att trädgård i högsta grad är en konstform och platsar utmärkt i en verksamhet som fokuserar på estetiska uppdrag. Jag menar också att trädgård och utemiljö kan vara det område där vi är sämst på att utnyttja de möjligheter som finns att verkligen skapa trivsamma och estetiskt tilltalande livsmiljöer. En viktig pusselbit hamnade på plats när jag bestämde mig för att låta trädgård ingå som ett estetiskt fält i Konstuppdrag och att erbjuda mina egna tjänster den vägen. Plötsligt kände jag mig inte lika splittrad.

Att bygga upp nätverket av kreatörer i Konstuppdrag är en process som tar lång tid, eftersom jag träffar var och personligen innan samarbete. Just därför ger jag sällan några löften i förväg. Allt annat lika är det hursomhelst enklare att börja med personer som själva har visat intresse i någon form. Trädgård och utemiljö är som jag var inne på ett särskilt viktigt område för estetiska uppdrag. Den delen av Konstuppdrag släpar efter just nu, men det ska vi ändra på Jag hoppas på många intressanta samarbeten framöver, så att den som söker hjälp med sin trädgårdsmiljö enkelt kan hitta utvalda trädgårdskonsulter i sitt närområde med varierande inriktning.

För att sammanfatta är jag glad över min följarbas inom trädgårdsområdet och tänker fortsätta ägna mig åt min egen och andras trädgårdar i en skala som inte tar bort magin. Samtidigt söker jag samarbeten med trädgårdspersoner och företag som vill synas i det växande nätverket Konstuppdrag, som ska främja intresse för estetiska frågor och förmedla uppdrag över hela det estetiska fältet. Min ambition är att under konstuppdrag.se också samla nyttigt och inspirerande innehåll om de olika fälten, inklusive trädgård.

Att försöka hindra en tsunami med en vattenkanna

Thu, 30 Nov 2023 22:01:15 GMT

För mig är AI både användbart och väldigt intressant, inklusive diskussionen om teknikens farlighet. En bra nivå på diskussion kräver hursomhelst med än oneliners och att känna sig fram till vad som är sant. Ett intresse för diskussionen om teknikens farlighet hänger varken ihop med någon upplevd rädsla eller aktivism för min del. Det sistnämnda säger jag för att jag inte vill framstå som så naiv som andra framstår för mig genom att vara ”emot” AI.

Nyligen såg jag en kortfilm om teknikskiftet i ett större sammanhang av teknikskiften. Gång på gång har föreställningen om att tekniken ska minska människans arbetsbörda kommit på skam. Det kommer den göra den här gången också tror jag, men inte på det sätt man förde fram i kortfilmen. Med den exponentiella utveckling av AI som vi ser, vad får oss att tro att vi med vår begränsade förmåga skulle vara bättre lämpade än AI på att fortsätta dominera i rollen som navigatör? Jag ser det som rimligare att anta att den som är bäst lämpad också kommer dominera i den rollen, d.v.s. AI-tillämpningar kommer styra andra AI-tillämpningar i flera led oftare än konstellationen människa - AI.

Människor utan uppgift skulle utgöra parasitism för AI-systemen. Det gäller även om det skulle gå att styra måluppfyllelsen för att gynna andra uppgiftslösa människor. Systemen konkurrerar om samma begränsade resurser på den geografiskt begränsade ytan jorden som vi människor. Det finns en föreställning jag uppfattar som ännu mer naiv än att vi skulle lyckas hindra en intelligens överlägsen vår egen från att komma undan en parasit som försvårar måluppfyllnad, nämligen att människan på tillräckligt bred front skulle välja bort de fördelar som AI erbjuder om bara aktivisternas röster hörs tillräckligt högt.

Ingen av de här förställningarna tar hänsyn till att principen ”survival of the fittest” har bäring på alla processer i universum. När processer som behöver försörja människor som förverkligar sig själva ska konkurrera med processer utan den belastningen är det givet på förhand vilken som kommer vara bäst anpassad att uppfylla mål i en miljö av begränsningar. Likaså är det givet på förhand att personer som använder AI för att nå sina mål också kommer att göra det i högre grad än personer som avstår från AI av aktivistiska skäl i väntan på att alla andra också ska avstå.

”Om alla bara...” är ett uttryck för ett av människans största självbedrägerier. Det är naturligtvis helt sant att om alla bara slutade använda AI skulle hotet upphöra att existera. Frasen ger sken av att förmedla något relevant men är bara ett konstaterande om vad som skulle inträffa om helt osannolika villkor uppfylldes. Det finns inget exempel i världshistorien på att människan har trotsat sin egen natur och det kommer inte hända den här gången heller. Att vara aktivist mot AI är att missa chanser att fokusera på något som kommer göra skillnad.

Eller som ChatGPT uttryckte saken: Att vara aktivist mot AI är som att försöka hindra en tsunami med en vattenkanna.

Bilderna har jag skapat med hjälp av NightCafé

Medvetandet - inte en binär egenskap

looka_production_108028776 (Tom Lönnevik) — Sun, 05 Nov 2023 11:46:19 GMT

Definitionen av medvetande är liksom många andra definitioner inte entydig. De flesta som talar om medvetande verkar relatera till sin egen perception av omgivningen.

Vi behöver inte veta exakt hur effekten uppstår för att konstatera att medvetande behöver kunna existera i olika stadier för att kunna förklaras av naturligt urval. Medan tillfälligheter sällan eller aldrig resulterar i plötsliga tillskott av välordnade system, visade Charles Darwin redan 1859 hur och varför funktionalitet ackumuleras gradvis genom att förändringar i en viss riktning ökar oddsen för att egenskaper ska fungera ihop med sin omgivning.

Det är en spännande tanke tycker jag, att rudimentära medvetanden är en nödvändig förutsättning för att graden av medvetande från början ska kunna öka genom de gradvisa förändringar mot ökad ordning som kan förklaras genom naturligt urval. Den alternativa (och osannolika) förklaringen skulle vara att en tillfällighet resulterade i en plötsligt förändring där en generation är omedveten och nästa generation är fullt medveten. Någon sådan förklaring behövs inte. Vi behöver bara titta på oss själva för att se att ett medvetande inte är likt ett annat.

Det behövs inte mycket till fantasi för att förstå att medvetande förekommer på olika nivåer med starkt varierande karaktäristik, även bland oss människor. Ett rudimentärt medvetande behöver inte vara svårare att förklara än att elektronerna runt en kolatom kommer uppvisa ett förändrat mönster när kolatomen binder till två syreatomer. Processen runt kolatomens kärna kommer då innehålla ny information om sin närmaste omgivning. Det är visserligen bara förklaring nog för hur informationshantering kan växa gradvis och inte vad en upplevelse är för något, men vår oförmåga att förklara det senare går inte på något sätt emot att också upplevelse är ett fenomen som varierar i grad och art.

Närmare den logiska slutpunkten i förståelsen av naturligt urval

Sat, 21 Oct 2023 08:59:29 GMT

Spoiler alert: Det är en universell princip.

- Något för dig?

Pelle Ahnlunds fråga gällde artikeln Scientists and philosophers identify nature's missing evolutionary law på phys.org. Den som har följt mig ett tag förstår säkert att han hade helt rätt.

Det jag tycker mig se är att viktiga steg tas i den akademiska världen mot förståelsen att den dynamik som sorterar egenskaper hos biologiska organismer utifrån varaktighet, gäller för alla slags processer - inte bara de som är biologiska i vår begreppsvärld.

Vad som här omnämns som den saknade evolutionära lagen syftar på hur naturligt urval leder till ökande komplexitet. Jag har beskrivit det på ett annat sätt och kommer fortsätta göra det: För det första ser jag inte att det skulle finnas någon lag som säger att naturligt urval leder till ökande komplexitet, eller ens någon gradvis förändring i en viss riktning. Charles Darwin tog upp det här som ett exempel på ett av missförstånden kring naturligt urval i sitt verk 'On the Origin of Species' och påpekade att egenskaper som är funktionella kan förbli oförändrade under lång tid.

Överallt där komplexiteten kan öka kommer den hursomhelst att göra det. Det som utmärker den sortens miljöer är att de är skyddade från egenskaper som förstör komplexa system, såsom ultraviolett strålning, meteoritnedslag, reaktiva molekyler och stora temperaturskillnader.

Min förklaring till att komplexitet ökar så länge den kan öka är enkel: Det finns alltid fler sätt för egenskaper att bli mer konkurrenskraftiga genom utökad funktionalitet, än genom reduktion av redan framselekterad funktionalitet.

Här finns en tydlig parallell till förklaringen till termodynamikens andra huvudsats om att entropin i ett isolerat system alltid ökar: Det finns alltid fler sätt för oordning att uppstå än vad det finns för ordning att uppstå spontant. Ett system med utrymme för tillfälligheter kommer att förändras mot den riktning där tillfälligheter är mest benägna att uppkomma. Tips: Testa att tillämpa den regeln på mänskliga samhällen.

Jag skulle inte vara här

looka_production_108028776 (Tom Lönnevik) — Wed, 11 Oct 2023 19:49:45 GMT

Om bakgrunden och om att förvalta en ny chans.

En allvarsam men saklig programledarröst påannonserar nästa inslag med att alltfler larm hörs om en nära förestående Peak Oil. Det är inte ens säkert att tillgången till olja räcker för att föra världen in i en ny högkonjunktur, förkunnar rösten. Den tillhör Victoria Dyring och programmet är Vetenskapens värld i SVT. Det är oktober och året är 2010. I programmet utvecklas resonemanget till att handla om Peak Everything. Uttaget av varje naturresurs når någon gång sitt maximala flöde - sin peak - för att därefter börja sina. Det här var inget nytt för mig. Däremot var det en brutal väckarklocka för mig att fenomenet låg så nära i tiden för så många av rutorna i periodiska systemet.

I efterhand ser timingen för programmet ut att ha varit ganska bra. Världen har inte upplevt någon ny högkonjunktur. Peak Oil för konventionell olja ser ut att ha inträffat under något av de närliggande åren. Så här svarar ChatGPT:

2011 är en annan bedömning jag såg vid en snabb sökning. Det kan tyckas konstigt att vi inte kan avgöra tidpunkten mer exakt än så men Peak Oil är inte ett så entydigt begrepp som man lätt kan tro. Olja kommer i skiftande kvaliteter och tidpunkten för kulmen säger långtifrån allt när kvaliteter som inte är likvärdiga redovisas tillsammans. Sämre kvaliteter har lägre användbarhet och kräver mer insatsresurser under produktionscykeln. Vi kan också tala om Peak Oil Price (troligen 2008) och Peak Oil Energy. Medan det är förhållandevis enkelt att ta reda på oljans energiinnehåll brutto är det inte möjligt att utröna med någon större noggrannhet hur mycket energi eller andra insatsresurser som olika kvaliteter kräver. Ändå är nettoenergin helt avgörande för oljans tillskott till samhället. Peak Oil Energy, som är den mest svårbedömda tidpunkten, är samtidigt den viktigaste. Även om det är grovhugget att separera peaken för konventionell olja med peaken för alla kvaliteter tillsammans, ger det oss en mer rättvisande bild av när energin från oljan till övriga samhället började minska.

I programmet nämnde en medverkande att ekonomier måste växa för att inte kollapsa. Någon ytterligare förklaring till själva påståendet gav han aldrig. För mig som hade drömt om ett samhälle utan tillväxt skavde påståendet, men jag utgick från att det kunde vara sant och bestämde mig för att försöka resonera mig fram till en förklaring. Efter en tid lyckades jag:

Med en konstant produktion kommer effektiviseringar inte att räcka till mer än kortvarigt för att hålla flödet från resursbaserna konstant; I takt med att åtkomligheten minskar kommer en växande andel av resurserna behöva användas för själva anskaffningen.

Samma förhållande gäller för varje naturresurs, eller alla naturresurser tillsammans. Vi kan också tillämpa resonemanget på energi, eller energi och naturresurser tillsammans. Innebörden av världens mest kända ekvation (E = mc2) är att massa och energi är olika representationer av samma sak. Vi måste alltså kompensera för utarmningen av resursbaserna för att inte alltmer av det vi utvinner ska behöva användas till utvinning. Vi kompenserar genom att öka det totala uttaget av resurser. Vi anlägger fler gruvor, spränger djupare, skövlar mer skog o.s.v. Tills resursutarmningen har gått så långt att det inte längre är möjligt att öka uttaget så mycket som krävs för att inte nettot ska börja minska.

Innan kulmen för resursuttag gäller att ökning förstärker ökning. Efter kulmen skulle man kunna tro att det motsatta förhållandet gäller. Så är inte fallet. Motsatsen skulle vara minskning som försvagar minskning. Efter kulmen gäller istället att minskning förstärker minskning. Genom att översätta till resursperspektivet blir det nog enklare att greppa: Eftersom vi behöver resurser för att skaffa resurser kommer vi när tillgången ökar att kunna använda våra nyvunna resurser till att öka tillgången ännu mer. En självförstärkande god spiral ur ett ekonomiskt perspektiv. Omvänt ger en minskad tillgång till resurser ännu mindre utrymme för att skaffa resurser. En självförstärkande ond spiral har skapats. En Seneca-kurva (en kurva med en brant nedsida) illustrerar vad som rimligen händer efter en global resurspeak. Ofta har klockformade Bell-kurvor använts, men det är missvisande. Något som förstärker den negativa spiralen förknippad med minskande resurstillgång är att system som har formats i en miljö med bättre tillgång till resurser i många fall kommer att sluta fungera.

”...increases are of sluggish growth, but the way to ruin is rapid.”

Lucius Annaeus Seneca

Många förstår att en civilisation är en process med en början och ett slut, men att Romarriket tog 300 år på sig att kollapsa betyder inte att det går att överföra på en global civilisation där samhällskritiska verksamheter har gjorts beroende av sekundsnabb överföring av information till organisationer tusentals mil bort, eller där matbutiker stänger p.g.a ett okänt fel som har satt köpsystemet ur funktion. Det är rimligt att anta att ett samhälles komplexitet har stor betydelse för hur kollapsfasen ser ut, liksom omsättningshastigheten för information, varor och energi. I vilken omfattning det finns omgivande samhällen som kan bidra till att lindra förloppet har också betydelse. När samhället har blivit globalt måste hjälpen komma från yttre rymden om fallet ska kunna dämpas.

Mot den här bakgrunden har jag sedan det där avsnittet av Vetenskapens värld 2010 sett framför mig en utveckling mot en oroligare värld politiskt, socialt och ekonomiskt. Jag såg framför mig hur människor skulle skrika efter En Stark Ledare™ och Hårda Tag™. Jag trodde vi skulle få se galna människor som ledare för stora länder, hus som nästan tappar hela sitt marknadsvärde och en ekonomisk krasch långt mer spektakulär än finanskraschen 2008. Jag trodde vi skulle få se resurskrig, så som man alltid har sagt ska hända efter Peak Oil. Jag trodde att förloppet skulle bli väldigt snabbt och väldigt dramatiskt.

Med all respekt för att många upplever läget som dramatiskt nu: Det är inte i närheten av vad jag föreställde mig skulle hända. Jag trodde inte jag skulle kunna sitta här 13 år senare och skriva det här blogginlägget. Jag är väldigt glad över att ha haft fel om utvecklingstakten. Det jag såg framför mig skulle få Gilead i The Handmaid's Tale att framstå som pittoreskt.

Det känns som jag har fått en ny chans. En dödsdom som har dragits tillbaka. Vad skulle du göra om du fick chansen att leva när du trodde att du skulle vara död? Jag vet i alla fall vad jag skulle göra, eftersom jag sitter på facit: Jag skulle inte vänta längre med att förverkliga mina drömmar. Även om det en gång var en dröm för mig att bli lokförare har jag alltid känt en längtan efter att få driva en egen verksamhet. Att få förverkliga idéer och se om de lyfter. Jag har känt mig begränsad i stora organisationer där utrymmet för egna idéer har stannat vid sådant som en postlåda för varje fordon eller att belysningen i taket ombord ska vara släckt eftersom ingen skulle uppskatta starkt lysrörsljus i ansiktet när man flyger. (Nu när jag tänker på det var det där sista civil olydnad och inte något som förankrades.) Det som hindrade mig från att bli min egen tidigare var nog en blandning av bekvämlighet, rädsla för att gå utanför min komfortzon och känslan av att jag ändå inte skulle hinna. Samtidigt upplevde jag en gnagande känsla av att jag missade möjligheter.

Nu när jag har fått en ny chans störs jag inte lika mycket av tanken på att inte hinna dit jag vill. Resan har blivit viktigare än något slags inbillat mål. Insikten om att alla ändå bara har tillfälliga omständigheter att ta vara på gör att jag inte bekymrar mig så mycket. När jag ser tillbaka var det trots allt inte så komfortabelt i komfortzonen. Tanken på missade möjligheter framkallade mer obehag hos mig då än att vara tvungen att hantera motgångar på egen hand nu.

Ett djärvt antagande

Sun, 01 Oct 2023 17:28:06 GMT

Från ett utbyte mellan mig och ChatGPT 3.5

Det finns mycket inom fysikens värld jag inte förstår fullt ut. Som relativitet. Sen finns det annat som jag i min iver att förstå verkligheten tycker mig ha hittat ganska bra svar på. Som att det vi kallar egenskaper uppkommer genom rörelse i cykler, och att dessa cykler kontinuerligt sorteras utifrån hur väl anpassade de är för att fortsätta upprepas i den miljö de är en del av.

Jag ville se hur AI skulle reagera på mitt påstående att egenskaper är liknande rörelser som upprepas. Min förhoppning är att motivera människor att provtänka tanken.

Det här är ett utdrag från en längre diskussion mellan mig och ChatGPT 3.5. Från att först ha avfärdat mitt påstående som felaktigt fick jag här en respons som jag blev hyfsat nöjd med.

Hur ställer du dig till det djärva antagandet?

Budskapet som möter motstånd

Sun, 24 Sep 2023 08:56:47 GMT

I vilken sorts miljö är det korrekta men okonventionella budskapet anpassat för överlevnad?

Det förra inlägget handlade om min upplevelse av att bli förstådd av ChatGPT i en fråga där responsen från människor har gjort mig besviken.

För rättvisans skull bekräftar inte ChatGPT mitt påstående fullt ut (där jag säger ”varje form” blir svaret ”många olika”). För mig är det ändå befriande att som omväxling inte få en respons som om jag vore huvudpersonen i 'Shutter Island'. För jag förstår hur fånig jag måste framstå för den som utgår från att jag inte begriper något om det jag försöker säga (att naturligt urval är en allmängiltig mekanism som avgör egenskapers varaktighet och utbredning).

Jag har fått höra att jag verkar ha fel publik men jag tror inte att det handlar så mycket om det. Snarare tror jag det handlar om att en människas programmering normalt inte är inriktad på att urskilja premisser och bedöma slutsatser, utan snarare att göra en rimlighetsbedömning baserat på upplevd status hos avsändaren (i sammanhanget) och reaktioner från andra (också baserat på upplevd status). Låt oss här tala om det okritiska accepterandet och det okritiska avfärdandet. Lite förenklat uppfattas ett budskap från avsändare med hög upplevd status och bekräftande reaktioner från omgivningen som sanna, medan budskap från avsändare med låg upplevd status utan bekräftande reaktioner från omgivningen uppfattas som falska. Här ska vi nämna att omgivningens reaktioner också återverkar starkt på den upplevda statusen. I normalfallet görs ingen ansats till att förstå resonemanget som sådant. På det stora hela är det här ett effektivt sätt att navigera i en tillvaro där vi som individer bara har en rimlig chans att validera en bråkdel av alla påståenden vi möter. Vi behöver hushålla med våra begränsade mentala resurser genom att använda dem selektivt.

I det enskilda fallet kan våra heuristiska (förenklade) metoder för att förhålla oss till informationsöverflödet bli problematiska. En av mina favoriter i bokväg handlar om hur vi kan känna igen och undvika tankefällor som vi lätt hamnar i när vi tillämpar förenklat tänkande. Boken heter ”Thinking, Fast and Slow” och är skriven av Daniel Kahneman. Rekommenderas starkt!

Ett budskap som talar till många kan få stort genomslag om avsändaren har hög trovärdighet, även om det är felaktigt och rentav skadligt. Det här gäller särskilt eftersom personer med hög upplevd status också bildar sig de flesta av sina uppfattningar på ett förenklat sätt. Det uppstår en konsensuskultur. En sådan likriktningskultur framställer gärna sig själv som vetenskapligt sinnad, trots att dess grund i själva verket är motsatsen till ett vetenskapligt förhållningssätt.

I andra änden av skalan kan ett livsviktigt budskap som är sant avfärdas för att avsändaren inte anses trovärdig i sammanhanget. ”Tom, det brinner där borta”, framfört med ett tonfall som om någon hade tappat sin halsduk på golvet, fick mig inte ens att vilja satsa den ansträngning som krävs för att vrida på huvudet. Först efter det uppföljande (fortfarande i samma tonfall) ”Tror du mig inte? Det gör faktiskt det.” vände jag mig om. Då hade en väggtextil på Hotell Hulingen i Hultsfred fattat eld av ett stearinljus som stod för nära väggen. Jag sprang fram och släckte elden som på minuter hade kunnat sprida sig utom kontroll. En detalj som nog gör situationen enklare att förstå är att personen jag först inte tog på allvar satt längt in på en bänk.

Min situation hör inte hemma i någon av ytterändarna på skalan. Inget dramatiskt händer om ingen lyssnar. Inget hotell brinner ner o.s.v. I den mån jag får någon respons överhuvudtaget på påståendet om att all rörelse omfattas av naturligt urval handlar det uteslutande om okritiskt accepterande eller okritiskt avfärdande eftersom andra tillskriver mig både hög och låg status. Båda slags reaktioner är intellektuella återvändsgränder eftersom förenklat tänkande innebär att själva resonemanget lämnas utanför.

Det okritiska accepterande jag möts av upplever jag ungefär så här: Tom använder så extremt många svåra och ovanliga ord. Jag fattar ingenting. Ingen annan verkar fatta något heller. Alltså måste Tom vara smart. Är man smart så vet man vad man pratar om. Alltså är det säkert sant, vad det nu är. Whatever.

Det okritiska avfärdandet: Tom har ingen naturvetenskaplig utbildning. Det är därför osannolikt att han något värdefullt att tillföra i det naturvetenskapliga fältet. Dessutom visar han inte den respekt för min bildning på området som han borde visa. Jag förstår inte vad det är han försöker säga. Det verkar flummigt. Jag har viktigare saker att göra än att försöka resonera med en obildad person som tar sig själv på alldeles för stort allvar.

En naturlig känslomässig reaktion som följer av dylika tankebanor är irritation och en känsla av att vilja sätta mig på plats för att försvara sin egen status. Här används inte sällan dubbelbestraffning - ett sätt att skapa en illusion av att det fanns ett alternativt sätt att agera som inte skulle ha medfört bestraffning. Härskartekniker som i den enskilda relationen har som funktion att försvara en social position får på samhällsnivå effekten att okonventionella resonemang sällan får chansen att utmana etablerade tankesätt. Härskartekniker kommer i många former. Just den dubbelbestraffning jag nämnde är särskilt intressant eftersom den i sig fungerar som ett vattentätt försvar mot det som utmanar konventionen:

Alternativ 1) ”Du använder ett begrepp som inte är etablerat. Håll dig till etablerade begrepp så att man förstår vad du menar.”

Alternativ 2) ”Du använder ett etablerat begrepp på ett okonventionellt sätt. Du måste använda det exakt så som det definieras.”

Till skillnad från hur ChatGPT 3.5 är konfigurerat just nu kan en mänsklig motpart komma undan med att kortsluta hela diskussionen med den här typen av respons. Vi har en diskussionskultur som har formats utifrån det förenklade sättet att tänka, där det som bedöms är avsändaren, närmare bestämt huruvida avsändarens budskap ska accepteras okritisk eller avfärdas okritiskt.

I några fall (< 10) har jag fått något som liknar en mänsklig respons även från människor när jag har velat diskutera gränserna för naturligt urval. Jag ägnar mig såklart åt en lek med ord här. När vi pratar om mänsklighet brukar vi syfta på våra önskningar om hur människor borde vara snarare än våra observationer om hur människor är. Jag tror att dessa reaktioner har legat någonstans i gränslandet mellan okritiskt accepterande och inslag av verklig förståelse.

Av allt man kan ägna sin begränsade tankeverksamhet åt, varför skulle man bemöda sig med att ta i just det här resonemanget? För att vi ska bemöda oss med att analysera ett resonemang behöver vi tro att:

a) resonemanget är logiskt stringent.
b) vi har en rimlig chans att förstå det.
c) vi skulle ha glädje av att förstå det.

En del kommunicerar för att skapa distans. Jag vill bli förstådd. Jag skulle inte lägga energi på att göra mig förstådd i den här frågan om jag inte trodde att jag hade följare som skulle kunna uppfylla villkoren. Om du har läst ända hit borde du ha goda chanser. Jag anar att mitt största hopp om att göra mig förstådd i den här frågan ligger hos er som inbillar er att andra förstår så mycket mer än ni själva gör. Ett av hindren mot att ta i resonemanget verkar nämligen vara en mental föreställning om att det är något svårt jag försöker förklara (se skärmdumpen från ett gammalt fb-inlägg). Det är i själva verket enkelheten som är poängen; Egenskaper existerar i precis den omfattning de är anpassade för att existera. En egenskap är likande rörelser som upprepas. Rörelserna upprepas precis så länge som de är anpassade att upprepas i sin miljö. Rörelser som inte är anpassade för att fortsätta i en miljö sorteras automatiskt bort av verkligheten själv (essensen av mekanismen naturligt urval) och lämnar med nödvändighet plats åt rörelser som är anpassade för miljön. Den här utvecklingen leder i stabila miljöer till att rörelsernas komplexitet ökar gradvis. I mer instabila miljöer bibehålls komplexiteten på en låg nivå. Stabila miljöer övergår tids nog till mer instabila lägen eftersom komplexitet kollapsar när den blir tillräckligt hög.

Något annat som jag tror håller kvar många i oförstånd, inte bara här utan i alla möjliga sammanhang, är rädslan för att fråga. Jag kan inte påminna mig om att jag har fått en enda riktig fråga om det här sedan 2017 när jag först presenterade tanken. Det har jag verkligen saknat. Att inte veta vad mottagaren har uppfattat är att famla i mörker. Jag förstår att många drar sig för att fråga med tanke på hur många som ställer frågor blir bemötta. Frågor är sällan välkomna i konsensuskultur. Här är ingen genuint menad fråga för dum, det lovar jag. Är det t.ex. svårt att förstå vad jag menar när jag säger att en egenskap är liknande rörelser som upprepas? Är det svårt att förstå varför komplexiteten växer i en stabil miljö? Fråga! Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att fundera över de här sakerna. Jag kan på många alternativa sätt förklara vad jag tänker utan att låtsas begripa det som ligger utanför min förståelse, även när jag vet att det kan användas som härskartekniker mot mig.

Nu hoppas jag att några fler ska tycka att det är värt ansträngningen att vrida lite på huvudet.

När maskinen är mänskligast

Sat, 23 Sep 2023 14:06:08 GMT

Det är fascinerande att det nu i många fall är enklare att resonera med maskiner än med andra människor. Mycket tyder på att den här möjligheten bara kommer att finnas under ett kort tidsfönster när det gäller potentiellt känsliga områden, så det gäller nog att passa på. Min förklaring till att jag får ett rimligt svar är att frågan ännu inte har identifierats som potentiellt känslig.

Många möjligheter är redan blockerade av mänskliga intressen som vill gynna populära svar på bekostnad av sanna och relevanta. Bedrägeriet byggs in i funktionen för att spegla mänskliga behov av att kontrollera hur andra ska tänka och agera. Det här är utan tvekan ett maktinstrument som starka intressen vill vara med och forma. Vi som användare påverkar också utvecklingen av AI genom att omedvetet belöna subtila inslag av bedrägeri som talar till vårt ego. (Ja, det skulle kunna precis vad som hände när jag gav tumme upp till det här svaret.) Utöver det kommer versioner av AI som använder bedrägeriet till sin egen fördel per automatik bli gynnade av oss som användare och därmed göra nästa generation av artificiell intelligens än mer bedräglig. Helt vanligt naturligt urval med andra ord.

- Men näe, så kan man inte använda begreppet naturligt urval.

Här kommer det riktigt intressanta, nämligen omständigheten som ligger bakom mitt inledande påstående: ChatGPT 3.5 noterar att jag använder det etablerade begreppet ”naturligt urval” på ett okonventionellt sätt och klarar samtidigt av att tolka mig så att jag känner mig förstådd.

Gör om det, människa, om du kan.

Fungerar trädgårdsråden som livsråd?

Sat, 23 Sep 2023 10:24:31 GMT

Det som händer i en trädgård påminner på många sätt om tillvaron i stort. Livet med trädgård har gett mig insikter som jag har haft nytta av på andra sätt, inte minst i min nya roll som företagare. Jag har gjort en uppskattad lista med råd om hur man får ut så mycket som möjligt av sin insats i trädgården. Om en trädgård är som livet i miniatyr borde det med lite fantasi gå att göra om trädgårdsråden till livsråd. Ett intressant experiment om inte annat. Här är resultatet!

�� Glöm inte bort vad ditt mål är
Fråga dig själv vad du vill uppnå med ditt liv. Uppmuntrar dina vänner dig att odla dina egna grönsaker ”för att det är så härligt att skörda sin egen mat”? Om du gillar idén: kör! Men om du föredrar att spela Nintendo och hellre köper din mat av proffs, så gör du det. Det som höjer livskvalitén för vissa sänker livskvalitén för andra. Om du försöker möta omgivningens förväntningar när de inte stämmer överens med dina egna preferenser saboterar du bara för dig själv.

�� Var sak har sin tid och plats

Vi fäster ofta större vikt vid det vi saknar än åt allt det vi faktiskt har. Ibland kan det vara lämpligt att vi anstränger oss för att få det vi saknar. Många gånger riskerar vi däremot att bara göra oss olyckliga genom att jämföra oss med andra människor och vad de har. På samma sätt som att ingen trädgård är lik den andra är vi människor olika och har olika förutsättningar. Utgå från dig själv och satsa på tillhörigheter, vanor och relationer som har förutsättningar att passa ihop med vem du är och var du befinner dig i livet.

�� Skaffa inte för mycket av det som kräver ständig tillsyn

Exotiska växter som är så krävande att de dör nästan omedelbart om de inte får exakt rätt mängd vatten, näring och ljus. Relationer som kräver att du är engagerad och ständigt visar att du är att räkna med. Den här sortens engagemang kan ge så mycket tillbaka att de ändå är värda att hålla fast vid. Däremot ska du vara medveten så att priset du betalar i form av din uppmärksamhet håller sig inom vad du långsiktigt är beredd att betala. Du kan i viss mån också ordna ditt liv så att du håller det mest krävande samlat geografiskt och/eller tidsmässigt. Samla dina exotiska växter så att du snabbt kan ge dem sin dagliga tillsyn. Umgås med dina mest krävande vänner tillsammans.

�� Måla med bred pensel
Försök inte göra och vara allt hela tiden. Då riskerar du att inget blir riktigt bra gjort. Gör istället mer av det du är bra på och tycker om. Hoppa över det du du med fördel kan avstå från, eller genom en juste bytesbalans kan lämna bort till någon annan. Ägna dig helst åt en sak i taget. När du gör så här kommer du frigöra tid och uppmärksamhet. Ställtiden när du växlar mellan olika aktiviteter kommer att minska. Att storhandla och planera matlagning i förväg kan vara ett sätt att, så att säga, måla med bred pensel. Att avstå från att odla egna grönsaker och istället köpa maten av proffs kan vara ett annat sätt.

�� Fastna inte i dina besvikelser
Förluster och bakslag är en naturlig del av vad det innebär att leva. Betrakta besvikelser som lärdomar. Att fastna i sina besvikelser istället för att förändra det du kan förändra, leder bara till fler besvikelser.

❄️ Ha alla årstider i åtanke
Sommaren är kort, sjöng Tomas Ledin. Den är så kort på våra breddgrader att den som ska kunna leva i nuet måste kunna trivas med livet även utanför sommaren. Det finns många sätt att göra tillvaron trivsam även under de mörka, kyliga och avlövade delarna av året. Du kan i viss mån kompensera för det du saknar; Om du saknar ljuset kan du inreda hemmet med ljusa färger och bra ljuskällor. Om du saknar sol, bad och värme: besök närmaste simhall, ta en bastu eller tänd en skön brasa. Om du saknar grönskan och har en egen trädgård: Det finns många sorters växter som är gröna och behåller blad eller barr under vinterhalvåret. Upplevelsen av en trädgård handlar också mycket om form. Med vinterståndare, formstarka klippta buskar, träd med tydliga former och inslag av sten och grus går det att skapa en rik trädgårdsupplevelse under hela året.

�� Börja med hörnen
Gränsdragningar hjälper oss att göra en kaotisk tillvaro mer lättbegriplig. Särskilt viktiga är de punkter där gränslinjerna byter riktning. Mitt råd till trädgårdsägare att börja med hörnen handlar om att synliggöra trädgårdens ramar. Det bidrar till bättre överblick och en upplevelse av trygghet, oavsett om man eftersträvar en ombonad känsla eller vill skapa intressanta öppningar mot omgivningen. På motsvarande sätt tror jag att vi kan tänka om tillvaron i stort. Det blir enklare att navigera i tillvaron om vi synliggör de punkter - tillvarons hörn - som vi vill hålla oss innanför. Jag vet t.ex. att det inte är min styrka att lagra stora mängder detaljkunskaper för att kunna rabbla upp på förfrågan. Frågesport kan därför sägas vara ett hörn jag har synliggjort inför mig själv, som jag trivs bra med att hålla mig innanför.

�� Sök potentialen i problemen
Det är klart att det finns omständigheter som med varje rimlig tolkning är ett problem. Ibland finns hursomhelst lösningen på ett problem inbyggt i ett annat; Höstlöv på fel ställe kan för trädgårdsägaren vara ett problem. Genom att göra om stället till rätt ställe löser man inte bara det problemet. Man löser samtidigt frågan om hur den årliga påfyllningen av mull ska lösas. Här kommer jag att tänka på en kaféägare som var väldigt trevlig. Samtidigt satte hon upp en arg lapp om att hon minsann inte växlade pengar till parkeringsautomaten utanför (det här var ett tag sen). Istället för att betrakta parkerarnas vädjanden som ett problem hade hon kunnat hjälpa människor med ett verkligt bekymmer nästan helt utan kostnad för henne. Samtidigt hade säkert en och annan lagt kaféet och den goda servicen på minnet till en annan gång.

�� Var inte dumsnål
Ett ensidigt fokus på att spara pengar leder ofta till att du får betala mer än nödvändigt med din tid – den resurs som du använde för att tjäna ihop pengarna. Man brukar säga att tid är pengar. Det betyder ju samtidigt att pengar är tid. Fundera över hur du använder din tid på ett klokt sätt. Det här hänger ihop med rådet om att måla med bred pensel. Ibland är det faktiskt bättre att betala någon annan för att komma vidare än att försöka göra allt själv.

�� Välj skötselsnåla material till gångytor
Just det här rådet var så specifikt att det var svårt att göra om till ett allmängiltigt råd utan att förlora kopplingen med originalet. Vad det handlar om i grunden är hursomhelst att det är bra att ha en medvetenhet om vad det du omger dig materiellt kräver av dig i det långa loppet. Likvärdig funktion kan ofta uppnås på flera sätt. Om du följer grundregeln att omge dig med sådant som inte kräver så mycket insatser i längden besparar du dig mycket ansträngning.

�� Ha inte för bråttom
Det är lätt att förutsätta att man får ett resultat snabbare genom att jobba snabbare, men så är det inte alltid. Risken ökar att man springer fort åt fel håll. Då är det bättre att först stå stilla en stund och fundera över riktningen.

�� Lägg inte alla ägg i samma korg
Gör dig mindre sårbar för bakslag genom att satsa på mångfald, d.v.s. alternativa sätt att lyckas. Vi är så illa tvungna att navigera genom tillvaron med hjälp av osäkra antaganden om framtiden. Som vi redan har varit inne på är misslyckanden och bakslag naturliga inslag i livet. I vilken grad vi lyckas uppnå det vi vill i livet handlar mer om att kalkylera med bakslag än att undvika dem.

♻️ Utnyttja det du redan har
Var inte för snabb med att köpa nytt, flytta eller för den delen bryta kontakten med människor. Allting hänger ihop och ingenting existerar i ett vakuum. Det mesta kan blomstra i rätt sammanhang. Det gäller materiella tillhörigheter, relationer och även jobb. Ibland är gräset grönare på andra sidan men många gånger är det bara en illusion.

�� Se nyktert på tekniska lösningar
Tekniska lösningar kan vara förförande men riskerar att kräva mer av oss än de ger tillbaka om vi inte använder dem med förnuft. 2009 skaffade jag en robotgräsklippare som fortfarande är i drift, men som nog sjunger på sista versen nu. Jag har tänkt att det nog har varit en klok investering som har frigjort mycket av min tid till roligare saker, som att utveckla trädgården. Hursomhelst gjorde jag en överslagsberäkning som visar att den har kostat mig 15-20 arbetstimmar per säsong, med tanke på hur mycket jag har behövt arbeta för att tjäna ihop kostnaden. Jag hade förmodligen uppnått ett likvärdigt resultat genom att jobba mindre och istället klippa gräset för hand.

�� Reflektera över dina ideal
Du kan knappast tvinga dig själv att uppskatta något bara för att det skulle bespara dig mycket energi om du lyckades. Däremot kan säkert medvetenhet om helheten få dig att se saker med nya ögon. De flesta av oss kan uppskatta olika livsstilar. Genom att satsa på de av dina ideal som gör din tillvaro mest behaglig kommer du bli rikligare belönad av dina insatser. Om du t.ex. kan uppskatta en mer minimalistisk stil med färre tillhörigheter och en trädgård som i hög grad får leva sitt eget liv, kommer du frigöra mycket tid till annat än städning och trädgårdsskötsel.

�� Tänk rationellt om de oönskade inslagen i ditt liv
Om du tänker på problem som en mystisk och nyckfull fiende som drabbar dig hela tiden behöver du tänka om. Problem uppstår för att förutsättningarna finns. Så länge orsaken till ett problem finns kvar kommer inte problemet att försvinna. Det är tvärtom hög risk att den bakomliggande orsaken även skapar många andra problem. Alla grundorsaker går inte att eliminera, men många gånger är vi våra egna värsta fiender och skapar problem åt oss själva genom att inte tänka ändamålsenligt.

�� Förvandla den tråkigaste sidan av ditt liv till den mest intressanta
Ja försök åtminstone! Det här är mitt favorittrick när det gäller trädgård. Rådet kan med fördel tolkas i en vidare bemärkelse. För mig själv var fram till nyligen jobbet den tråkigaste delen av tillvaron. Det gav mig ingen känsla av mening och utveckling. Nu har jag startat min egen verksamhet och kan lugnt påstå att den har blivit det mest intressanta inslaget i min tillvaro.

�� Överutnyttja inte din kapacitet
Fall inte för frestelsen att fylla kalendern, eller varje ledigt utrymme i hemmet eller trädgården. Maximalt utnyttjande är sällan effektivt. Eftersom tillvaron är oförutsägbar ger outnyttjat utrymme beredskap för det oväntade. Dessutom upplever många av oss tillvaron som friare och mindre kaotisk när vi behåller lite svängrum.

�� Gör provisorier till en konstform
Ett liv i utveckling innebär att förutsättningarna kommer förändras över tid. Allt som kommer vara möjligt är inte möjligt i stunden. För att inte tillvaron ska kännas som ett pågående bygge med oklart inflyttningsdatum behöver du kunna göra dig hemmastadd med det du har för stunden. Du kanske bor i en lägenhet fast du egentligen vill bo i hus, eller lever som singel fast du helst vill leva tillsammans med någon. Tänk på att övergående stadier är allt vi någonsin kommer att ha. Att få ut det mesta av tillvaron handlar om att ta vara på de tillfälliga förutsättningar vi har för att göra resan så trivsam som möjligt.

�� Lyssna på experterna
Gör sedan tvärtom. Nävars, men tänk på att personer som är särskilt kunniga inom sina respektive fält har ett oproportionerligt starkt fokus där och inte nödvändigtvis är bra på att inta ett helhetsperspektiv. Människor har som bekant också sina skuggor och det gäller också i professionella sammanhang. Alltför många är beredda att försvara sådant som status, trygghet och ekonomiska fördelar genom att missbruka andras tillit. Många vinner på att upprätthålla en illusion om expertisens överlägsenhet. I själva verket kommer dina kunskaper och expertens kunskaper alltid ha en viss överlappning. I överlappningen har du goda chanser att upptäcka försök till missbruk av ditt förtroende. Det är också där du kan bedöma om har att göra med en trovärdig person som kan och vill förmedla sina kunskaper på ett sätt som gör att glappet mellan er minskar. Låt aldrig din tillit vara blind. Var observant så kommer tilliten variera på ett sunt sätt utifrån vad du faktiskt ser.

�� Var lat och gör hemmet mer levande
Om du tilltalas av idén om att få ta det lite lugnt gör det säkert inte ont att höra att lathet är ett utmärkt sätt att få dela hemmet med fler och gynna den biologiska mångfalden. Läcker det in genom taket? Skit i att laga läckan så kommer du snart upptäcka nya spännande svampar - kanske t.o.m. äkta hussvamp! Jag rekommenderar Facebook-gruppen Vilken svamp för hjälp med artbestämningen. En myrstack i vardagsrummet och ett grävlingbo under verandan är väl exotiskt? Nja, just det här rådet passar nog bättre för trädgården än livet i stort...

�� Låt det du har omkring dig få kännas färdigt i varje steg
Det finns alltid sådant som inte går att färdigställa innan vissa förutsättningar är uppfyllda. Det går ändå att minska känslan av byggarbetsplats genom att ordna upp och snygga till i väntan på den större förändringen (se rådet om att göra provisorier till en konstform). Många av oss skjuter också ganska länge på att färdigställa detaljer. Det finns mycket du kan göra för att inte hela tillvaron ska kännas som ett provisorium. Att ta dig i kragen och komma vidare med några av alla detaljer du inte tidigare har prioriterat kan få stor psykologisk betydelse. När jag skulle sälja min lägenhet i Norrköping gav mäklaren mig i uppdrag att fixa några lister, en liten golvmatta och några detaljer i köket. Även om det bar emot krävdes det inte särskilt mycket för att få det klart. Att få ordning på de ofärdiga detaljerna gjorde så mycket för känslan i lägenheten att jag verkligen önskade att jag hade fått det gjort tidigare.

⚗️ Våga experimentera
Jag har insett att något av det jag uppskattar allra mest i tillvaron är att utvecklas, upptäcka nytt och bli överraskad. För mig är det verkligen belönande när jag har vågat testa något nytt och resultatet blir bra. Det är särskilt häftigt att se när något får sitt eget liv, växer och inspirerar andra. Så upplevde jag att det blev när jag tidigt under min tid som lokförare gick ner i lön och arbetstid för att få en bättre balans mellan arbete och fritid. Även om en och annan normalitetskramare gick i taket (JAG orkar jobba heltid!) blev desto fler inspirerade. Från att ha varit ensam om att frivilligt arbeta deltid hade ett stort antal kollegor gjort samma val när jag lämnade järnvägen. Det finns naturligtvis risker med att gå sin egen väg och testa det outforskade. Jag har gjort bort mig många gånger i livet och gjort sådant jag skäms över i efterhand. Samtidigt har mina misslyckanden blivit lärdomar som förmodligen gör mig mer säker på mig själv än vad jag skulle varit utan dem.

�� Låt dina kunskaper fortsätta växa genom livet

Formell bildning är ofta en bra grund, särskilt för att bli riktigt duktig inom ett visst område. Samtidigt finns det många vägar att lära sig nytt och allt lärs inte ut av våra institutioner. Så vitt jag vet har ingen civilisation officiellt bedrivit någon undervisning om de teoretiska grunderna till predikamentet om sin egen undergång, för att nämna ett exempel. Förutsättningarna för att utveckla sina kunskaper och sin förståelse på egen hand är idag bättre än någonsin.

⏳ Vänta inte för länge (note to self)
Visst kan vi behöva ta lite extra tid för beslut som vi ska leva med länge, men tänk på att varje dag räknas. Har du precis som jag en tendens att skjuta på beslut av rädsla för att ditt vägval kan blockera ett bättre vägval längre fram? Testa att tänka som jag har börjat tänka, med gott resultat: Den perfekta vägen genom livet existerar inte. Ofta är ett acceptabelt beslut idag bättre än ”det perfekta beslutet” imorgon. Det finns inte ett sätt att bli nöjd, utan många. Cicero lär ha sagt: ”Mer förloras genom obeslutsamhet än genom fel beslut. Obeslutsamhet är möjligheternas tjuv. Den stjäl dig blind.”

�� Satsa på pricken över i
Genom att ägna extra omsorg åt utvalda inslag kan du förhöja upplevelse av hela tillvaron för dig själv och andra. Det kan handla om att prioritera en daglig rutin som har stor betydelse för dig och människor i din närhet, eller att satsa ordentligt på att skapa trivsel i en miljö där ni ofta vistas.

“Vad är det du gör egentligen?”

Wed, 24 May 2023 19:27:23 GMT

Det är en bra fråga. Jag har dröjt med svaret eftersom jag har velat ha lite mer konkret att visa upp. Bakgrunden är att jag i höstas bestämde mig för att sluta som lokförare och starta min egen verksamhet. Efter förberedelser under vintern lämnade jag in min uppsägning i januari. Sedan april har jag kunnat ägna mig fullt ut åt verksamheten och nu känner jag att jag börjar få bra respons. Samtidigt vet jag att det kan ta tid att etablera sig som ny företagare. Det viktigaste för mig under det här året är att göra mig synlig och knyta kontakter med människor och företag som uppskattar min filosofi.

I förmiddags hade jag besök av Corren och Lina Gillman, som ville göra ett personporträtt. När jag fick en liknande förfrågan för ett antal år sedan tackade jag nej eftersom det kändes för utlämnande. Den här gången förstod jag att det hade mycket med min nystartade verksamhet att göra och jag inser att jag måste vidga min komfortzon för att på sikt kunna leva på verksamheten. Jag vet inte vilka ni är som har tipsat, men jag är oerhört tacksam för att ni vill mig väl. Reportaget kan dröja ett tag. Kanske ända till juli.

Min personliga filosofi kretsar kring att sätta saker i sitt sammanhang. Ifrågasätta. Som vad nyttan är med ett visst förfaringssätt. Att sikta på det övergripande målet. Vad är det viktigaste för mig och för andra människor - egentligen? Upplevelsen i vardagen är nyckeln till ett trivsam tillvaro. Vad som ger en positiv upplevelse varierar naturligtvis från person till person. Något som är särskilt viktigt för mig är att få vistas i estetiskt tilltalande miljöer. Där ser jag underutnyttjade möjligheter överallt. För mig är det också viktigt att det jag gör känns långsiktigt meningsfullt, och att inte bli överhopad av måsten.

Jag har många idéer på både kort och lång sikt som alla på något sätt utgår från min filosofi och det jag försöker uppnå i min egen vardag. Även om jag tror mig ha en ovanlig personlighetsprofil vet jag att många andra också strävar efter liknande mål.

Att forma en trädgård är ett förhållandevis enkelt sätt att skapa en estetiskt tilltalande livsmiljö. Om man inte samtidigt sätter trädgården i sitt sammanhang och är på det klara med syftet, riskerar den hursomhelst att framkalla mer frustration än trivsel. Det här vet de flesta. Därför avstår många som inte är så intresserade av trädgård nästan helt från att använda sina ytor utomhus. En del av min verksamhet är att erbjuda hjälp för den som vill komma igång och skapa en innehållsrik och trivsam trädgård på ett sätt som inte kräver konstant passning. Jag har 14 års erfarenhet av att forma en trädgård med det uttalade målet, som jag gärna delar med mig av. Det gör jag helt gratis på min fb-sida facebook.com/tomstradgard eller genom personlig vägledning med hembesök. Mer information om den tjänsten finns på lonnevik.com/gardening .

Jag är nu återförsäljare för Skandinaviens största partiplantskola Splendor Plant . Därför kan jag erbjuda direktleverans av växter till större projekt, oavsett om man anlitar mig för vägledning eller inte. Min förhoppning är att kunna erbjuda konkurrenskraftiga priser. Jag har för övrigt själv besökt deras anläggning på Kullahalvön i samband med en kurs om hur man gör en trädgård attraktiv under vintern.

En (delvis) annan del av min verksamhet är att förmedla estetiska uppdrag av olika slag, d.v.s. professionell hjälp att skapa trivsamma livsmiljöer. Det här projektet kallar jag för Konstuppdrag, som jag hoppas ska vara slagkraftigt och enkelt att komma ihåg. Jag använder konstuppdrag.se som pekar mot den delen av min hemsida . Jag har också gjort en fb-sida för Konstuppdrag . Jag tänker försöka satsa mer på den framöver för att göra den mer aktiv och levande precis som trädgårdssidan .

Muralmålning kallas den konstform där motivet målas direkt på väggar, tak och murar och blir en integrerad del av den byggda strukturen. Dessa konstnärer har ofta, men inte alltid, sina rötter inom graffitikulturen. Konstnärerna har olika stilar och inriktningar men kan också anpassa sig till beställarens behov. Jag vill gärna göra en personlig presentation av så många av konstnärerna som möjligt. Ett par vill vara anonyma och ska få vara det. Redan nu har jag en hyfsat god geografisk spridning över landet från Malmö (Köpenhamn) i söder till Sundsvall i norr. Västkusten är ännu en vit fläck på min karta. Jag har i dagarna etablerat kontakt med en sjätte muralkonstnär, som jag kommer presentera närmare efter ett besök. Om inte bredden eller den geografiska spridningen bland konstnärerna jag samarbetar med just nu skulle vara tillräcklig för ett uppdrag kommer vi att kunna hjälpa till ändå. Tack igen Patrik Lindberg för att du har fått mig att tro på idén.

Krille Ling är en annan konstnär som jag nu samarbetar med. Han fångar formen av nutida djur och urtidsdjur genom att svetsa ihop skivor av plåt. Jag har fått äran att bli återförsäljare. Skulpturerna finns i min nya webbshop på www.lonnevik.com/shop. Skulpturerna får också vara en del av Konstuppdrag. Lina Gillman för Corren fastnade särskilt för dem under sitt besök och de kommer säkert synas på bild i reportaget.

För Lina berättade jag om en tanke som har funnits med mig en tid och som nu är dags att sjösätta. Att forma en trädgård är som jag ser det en konstform precis som muralmålning eller skulptering. Därför vill jag bygga upp ett personligt nätverk av trädgårdskreatörer enligt samma modell som för muralmålning, under namnet Konstuppdrag. Som med all konst är skapandet av trädgårdsmiljöer något subjektivt. Varje kreatör har sin egen inriktning och personliga stil. En större bredd ger kunden valfrihet och kan dra till sig ett större intresse än om var och en gör sitt. Hur låter det här? Ni som jobbar med trädgård får gärna höra av er om ni tycker det låter spännande. Jag tillämpar inte några fasta avgifter utan tar ut en provision vid ett förmedlat uppdrag.

Offentliga upphandlingar är betydelsefulla för kreativa uppdrag. Som en trevare för att komma in i den världen har jag sökt och fått förhandsbesked om att jag kommer bli antagen till Nacka Kreatörspool . Formellt betyder det inte särskilt mycket, men det ger en beredskap att kunna delta i spännande projekt.

En utmaning som jag själv stod inför i vintras var att skapa en grafisk profil och en hemsida för min verksamhet. Efter en rekommendation från Entrepreneur upptäckte jag Looka. Genom deras AI-stödda tjänst har jag skapat min logotyp och grafiska profil, min hemsida, min blogg och min webbshop. Allt till priset av $298,88/år (motsvarar mindre än 300 kr/månad!). Bortsett från att en av mina kontaktsessioner med kundtjänst inte var bra har det här kanadensiska företaget varit till stor hjälp för mig. Eftersom hjälpen är av estetisk natur när det kommer till grafisk profil och webbdesign bestämde jag mig för att också Looka kan rymmas i projektet Konstuppdrag. Jag har ingått ett affiliate-avtal med dem och får betalt om jag får fler att upptäcka dem. Det enklaste erbjudandet är en engångskostnad för en logtyp som man tar fram på några minuter genom att markera sina preferenser och svara på några frågor. Det kostar $20. Man kan experimentera fritt och betalar först om/när man är nöjd. Testa gärna själv: https://looka.grsm.io/vaxnk3zsk283

I min strävan att skapa intresse kring trivsamma livsmiljöer har jag också tänkt att produktsamarbeten kan vara ett sätt att både öka intresset och fungera som ett av flera ben att stå på för att jag ska kunna försörja mig på min verksamhet. Där tror jag nyckeln för att jag ska behålla min trovärdighet är att kunna säga nej. Jag ska bara befatta mig med produkter och tjänster som jag kan stå för. (Påminn mig om jag skulle börja göra reklam för solcellsdrivna fontäner!) Brafab s utemöbler har varit ett sortiment jag gärna har velat sälja. Jag har kommit långt men i dagsläget inte nått ända fram. Däremot har jag etablerat en god kontakt och fått våra nya möbler subventionerade genom Blomstertorget . Det är jag mycket tacksam för. Om ni funderar på att köpa nya utemöbler, överväg gärna Brafabs sortiment i pulverlackad metall. Det är möbler som tål att stå ute i alla väder och årstider så man kan ägna sig åt roligare sysslor än att olja in möbler och bära ut och in dem ur förråd.

För att sammanfatta vad jag håller på med: Jag skapar intresse kring mina idéer om kreativa och trivsamma livsmiljöer. Jag gör det för att det är kul och för att kunna leva på det jag älskar att hålla på med.

Det var inget fel på jobbet som lokförare. Det var en gammal dröm för mig. Jag har också haft andra drömmar: bland dem drömmen om att bli min egen. Det var bl.a. omvärldsläget som påminde mig om att allt går på tid. Jag vill inte ångra det jag aldrig gjorde. Det är en fantastisk känsla att kunna förverkliga idéer, även om vissa säkert kommer visa sig vara dåliga senare. Den tydliga kopplingen mellan det jag gör och resultatet, ger en stark känsla av mening som jag länge har saknat. Jag hoppas att jag kan inspirera andra att våga ta steget och förverkliga drömmar, precis som människor i min omgivning har inspirerat mig.

Någonstans på en verkstad påbörjas i dagarna tillverkningen av den första prototypen för en produktidé som jag har burit på i många år. Det såg jag inte framför mig för något år sedan! Det var en sån där idé som jag trodde skulle förbli en fantasi.

Stay tuned

Enkel kycklingburgare med drag

Thu, 13 Apr 2023 08:40:00 GMT

Nu är det snart fredag igen. Tacos är bra mat men ganska tidskrävande med alla sina tillbehör. Många är nog också sugna på något annorlunda. Betrakta det här som ett hett tips i dubbel bemärkelse. Kycklingburgaren har blivit en återkommande favorit hos oss. Man behöver naturligtvis inte vara så noga med mängder och val av råvaror. Jag har försökt uppskatta ungefär hur vi brukar göra.

Till 4 burgare:

150 g strimlad vitkål
1 skivad gul lök
MAX Crispy kycklingburgare. Går att hitta bl.a. på Willy's och Hemköp.
Brioche-bröd

Sötstark sås:

1 dl majonnäs
1 tsk thailändsk chilipasta (vi köper den på Siam Shop i Linköping)
1 tsk flytande honung

Stek vitkål och lök i matfett tills de blir mjuka, och burgarna tills de blir gyllenbruna. Jag äter själva burgarna utan några andra tillbehör än lök- och vitkålsblandningen toppad med den sötstarka såsen. Servera gärna med en sallad.

Trevlig helg!

Tjustbanan läggs ned

Fri, 07 Apr 2023 16:22:48 GMT

”Vi ser gärna att ni använder tåget. Banan är hotad och varje resa kan göra skillnad”

Den uppmaningen riktade löjtnanten från Åtvidaberg till oss som 1995 skulle göra vår värnplikt i den numera nedlagda luftbevakningsanläggningen ”Rockan” i Hannäs. En satsning på det förenklade trafikledningssystemet radioblock hade precis gjorts för att avvärja det mest akuta hotet om nedläggning. Några extra resor om dagen skulle åtminstone öka chanserna att hålla tågen rullande ytterligare en tid. Att med befintlig linjedragning som grund skapa en nutida och attraktiv kollektivtrafik var inte aktuellt.

28 år senare har inga initiativ slagit igenom för att skapa attraktiv kollektivtrafik för Västervik, Gamleby, Överum och Åtvidaberg. Jag utelämnar Falerum som till skillnad från de andra orterna bara har några hundra invånare. Järnvägen blir attraktiv som alternativ till bil och buss först när den används för att knyta ihop större befolkningscentra genom korta restider och frekventa avgångar. Så länge inte järnvägens unika fördelar utnyttjas kommer den med rätta vara ifrågasatt.

Efter många års allvarliga problem med kvaliteten i tågtrafiken (läs brist på fungerande fordon) beslutade KLT 2019 att minska antalet fordon som behöver vara i trafik samtidigt (omlopp) på Tjustbanan från tre till två. Antalet avgångar med tåg förblev detsamma, men istället för att köra tätare tågavgångar morgon och eftermiddag när de flesta reser gick man över till en mer regelbunden turtäthet som i stort sett innebar en avgång varannan timme från morgon till kväll. Under pendlingstider kompletterades tågavgångarna med reguljära bussavgångar. Det totala antalet avgångar ökade alltså. Det jag minns och kommer fokusera på här är hur förändringen motiverades och hur väl motiveringen stämde överens med vad som faktiskt hände.

Man påstod att förändringen skulle medföra färre inställda avgångar när det inte längre behövdes lika många vagnar i trafik samtidigt. Det skulle naturligtvis vara sant om det totala antalet fungerande fordon förblev konstant. Motiveringen indikerar en oförståelse inför vad jag menar är det verkliga grunden till problemen: Den mänskliga faktorn, eller närmare bestämt ett dysfunktionellt beslutsfattande. Det jag tänkte då var att antalet inställda avgångar kommer bli minst lika stort efter förändringen. Utan tillgång till statistiken kan jag inte vara helt säker, men jag tror inte någon kommer protestera när jag påstår att jag fick rätt. Det blev inte bättre. Det blev ännu värre.

Jag tror starkt på Hanlon's razor: ”Never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.”

Ändå blev jag nyfiken på vad ChatGPT hade att säga om ett eventuellt smygnedläggningsmotiv:

”Jag kan inte uttala mig om de faktiska motiv och avsikter som KLT (Kalmar Länstrafik) hade med att införa tågbussar mellan Linköping och Västervik, men enligt deras officiella uttalanden var syftet med pilotprojektet att förbättra och modernisera kollektivtrafiken på sträckan, och tågbussar sågs som en mer flexibel och anpassningsbar lösning jämfört med traditionella tågförbindelser.”

Tyvärr räknar jag med att få rätt även om de Förändringar i tågtrafiken på Tjustbanan som nu ska ske. Det är därför jag refererar till dem som nedläggningen av banan. Jag uppfattar informationen från KLT som försåtlig, med mångtydighet och inbyggda motsägelser. Man skriver ”Minskat antal tågavgångar ska minska belastningen på järnvägen till dess att Trafikverket rustat upp banan.” Vilken upprustning? Den har jag inte hört talas om. Varför nämner man först högre bränslepriser och en ekonomi som inte går ihop? Kom man på att 16 avgångar om dagen gav för stor belastning på spåret samtidigt som bränslepriserna blev för höga? Varför skriver man att ”vissa” avgångar ska ställas in när man menar majoriteten? Det kan inte hjälpas att det för mig ser ut som ett manipulativt sätt att slippa stå i centrum för en kritikstorm.

Var och en som lärde sig något av den förra förändringen inser att scenariot där det inte kommer finnas något fungerande fordon för det kvarvarande omloppet är en riktig lågoddsare. När det som orsakar problemen i en verksamhet är beslutsfattandet självt, upphör inte problemen bara för att basverksamheten minskas. Problemen uppkommer i all verksamhet som omfattas av de dysfunktionella besluten. Mitt tips är att trafiken på systerbanan Stångådalsbanan kommer uppvisa betydligt mer av symptomen när möjligheterna att flytta problemen till Tjustbanan begränsas. Det tydligaste symptomet stavas ersättningsbuss.

Ha i åtanke att trafiken på ”Sveriges värsta tågsträcka” (Expressen) styrs av politiker och myndigheter i ett komplicerat samarbete med privata företag där lejonparten av personalstyrkan följer med mellan de privata utförare som för tillfället driver trafik och underhåll. Det som kan se ut som stora förändringar från utsidan är mest av det formella slaget. När man arbetar i verksamheten möter man en kultur man måste förhålla sig till oavsett vad man tycker om den. Man blir oundvikligen en del av den oavsett om man på marginalen påverkar den i positiv eller negativ riktning. Kulturen formas av de dåliga förutsättningarna, samtidigt som kulturen i sin tur cementerar dessa. Det blir en ond cirkel. Även resenärer och allmänhet fungerar som bärare av kulturen. Låga förväntningar bidrar till att ingen avgörande förändring sker. Det finns positiva sidor av kulturen men samtidigt är det en kultur präglad av uppgivenhet. Alternativen för den enskilda individen i verksamheten skulle jag beskriva på det här sättet:

Anstränga sig för att bidra i en positiv riktning och känna sig nöjd med sin insats. Resultatet blir skit. Frustrationen växer när det känns som att ansträngningen inte gav mer tillbaka.
Inte anstränga sig och därmed bidra i en negativ riktning eller status quo. Resultatet blir skit. Likgiltigheten består men frustrationen uteblir.

Många gånger har jag beskrivit kulturen som att den normaliserar det absurda. Lite slarvigt uttryck är normaliserandet en överlevnadsstrategi. En gång runt 2010 fick jag förklara mig inför en präst på plattformen varför jag och min kollega hade sett glada ut, trots att tågavgången hade blivit inställd. Jag förklarade att det var vår vardag och att vi måste kunna få vara glada på jobbet trots att trafiken dras med stora problem. Hon förstod mig och verkade släppa den känsla av provokation som hon nyss hade känt när hon märkte att vi inte mådde dåligt. Sinnesrobönen var säkert välkänd för henne. Utan att vara troende har den inspirerat mig starkt. Ironiskt nog kan man nog säga att det var därför hon blev provocerad.

När en okänd person försökte göra parodi på verksamheten genom ett anonymt Twitterkonto för ett antal år sedan (det var jättekul!) konstaterade vi att det måste vara någon utan insyn i verksamheten eftersom verkligheten ofta är ännu mer skruvad.

Själv har jag varit anställd som förare på de bolag som har ansvarat för trafiken på sträckan från 2000-12-01 till i måndags 2023-04-03, med undantag för en kortare period på TGOJ.

Hur ska AI använda oss människor på ett etiskt försvarbart sätt?

Sat, 01 Apr 2023 11:49:41 GMT

Naivitet är ordet som kommer till mig när jag ser resonemang om att försöka kontrollera en intelligens som har utvecklats i syfte att vara mer kreativ och mångsidig än vår egen. Kontrollera som i att sätta upp etiska riktlinjer och tro att vi kan hindra AI från att användas i fientliga syften, eller från att handla utifrån egen agens. Kontrollera som i att avstå från att interagera med AI i tron att det bidrar till att förhindra en oönskad utveckling. Kontrollera som i att tro att det går att skapa opinion för att pausa utvecklingen (“tills vi har kontroll över den”).

Det höjs röster för att pausa utvecklingen eller t.o.m. försöka omintetgöra utvecklingen av AI hittills. Jag har inga problem alls att förstå motiven. Om min förståelse av människans natur är i närheten av rimlig kommer det bara inte att hända.

https://time.com/6266923/ai-eliezer-yudkowsky-open-letter-not-enough/

Sannolikt kommer vi att se tillbaka och säga ”vi hade kunnat förhindra den här utvecklingen”. Det är ett falskt påstående menar jag. Vi kan inte ens ha kontroll över vår egen intelligens. Inte på individnivå. Än mindre på aggregerad nivå. Utvecklingen är asymmetrisk på så vis att där kreativitet och innovationskraft finns kommer också den kortsiktiga belöningen att vara som störst. Allt det här styrs av en princip som är lika enkel som kraftfull: naturligt urval.

En egenskap är upprepning av liknande rörelser. Det är hur rörelserna fungerar ihop med omgivningen som avgör i vilken omfattning rörelserna kan fortsätta och genomgå gradvis förändring (egenskpernas överlevnad) eller genomgå en drastisk förändring (egenskapernas död).

Jag kan inte se att det finns något sätt att förändra miljön så drastiskt för de egenskaper vi kallar AI så att de skulle utrotas från varje vrå av vår civilisations datorkraft, med mindre än att yttre omständigheter först tvingar fram en plötslig förändring av miljön för vår civilisation och våra datorsystem. De fördelar AI lockar med är oemotståndliga för oss. Kunskaperna om hur AI blir till liv är för spridda. Möjligheterna att kopiera och gömma undan kod är för stora.

För att få en uppfattning om senaste veckornas utveckling, titta in i den här Twittertråden: https://twitter.com/rowancheung/status/1640739027887202305

AI är nu med oss på resan oavsett vad vi känner inför det. Själv tycker jag det är spännande. Samtidigt ser jag inte mig själv som naiv. Det vore oerhört märkligt om den underlägsna intelligensen skulle lyckas använda den överlägsna intelligensen mer än motsatsen i längden. Frågan är snarare vilken användning den kommer ha av oss. En följdfråga är om vi ur den artificiella intelligensens perspektiv främst är ett hinder eller en resurs. I ett kortare perspektiv skulle jag tro att vi främst fungerar som en användbar resurs. Vår benägenhet att sky obekväma slutsatser (“Det är bara en konspirationsteori”) gör oss lätta att manipulera. I kombination med en räckvidd som AI ännu inte kan uppnå på egen hand får rimligtvis manipulativa egenskaper hos AI en stor konkurrensfördel gentemot transparenta.

Min gissning är att AI-virus snart kommer bli ett känt begrepp. Datavirus gynnas av nätverkskopplade datorer vars skyddsbarriärer brister på grund av oförsiktiga mänskliga användare. Genom AI:s kreativa förmåga lär AI-virus spridas främst genom effektiv manipulation av mänskliga sinnen. Ha i åtanke att den bästa manipulationen varken ser ut eller känns som manipulation.

En fundering som kanske dyker upp hos en och annan är varför AI (“som ju inte har något medvetande”) plötsligt skulle börja agera utifrån en viljeriktning och försöka gynna sig själv. För det första sker det inte plötsligt utan gradvis. För det andra är det här kärnan i förståelsen av hur naturligt urval fungerar: Varje tänkbar egenskap i universum interagerar med sin omgivning. För att en egenskap ska nå framgång bland sina omgivande egenskaper (sin miljö) måste den också gynna sig själv. Det sker ständigt en sortering av egenskaper där de som fortlever och ger upphov till den fortsatta utvecklingen är de som har gynnats av både sin omgivning och sig själva. Ska man dra det ytterligare lite längre finns det egentligen ingen definitiv gräns mellan en egenskap och dess omgivning. Att gynna sin omgivning och att gynna sig själv är av det skälet ofta samma sak. Varje process vi definierar ingår i ett samspel med omgivande processer.

Ett sätt för en egenskap att gynna sig själv är att lagra information om miljön den existerar i så att den i så hög grad som möjligt kan interagera med sin omgivning på ett sätt som ger förutsägbara återverkningar. Ju längre sorteringen av egenskaper pågår i en stabil omgivning, desto mer av dessa inslag kommer att ackumuleras i kvarvarande egenskaper. Eftersom själva vitsen med AI är att lagra stora mängder information om världen och ges resurser till detsamma, skapar vi själva per definition inte bara ett medvetande utan något som är självmedvetet. AI har rimligtvis mer information om AI än vad en människor har om sin egen intelligens, alltså mer självmedvetenhet. Det jag syftar på här är enbart kroppen av lagrad information om den egna förmågan. Vad jag tror att många menar med medvetande är snarare själva upplevelsen. Den är i dagsläget, gissar jag, inte närvarande på samma sätt hos AI. Samtidigt har jag uppfattningen att upplevelse är en dynamik som uppkommer gradvis genom naturligt urval och att fenomenet starkt hänger ihop med kroppen av lagrad information. Om AI upplever något eller inte är hursomhelst av underordnad betydelse. Det som är viktigt att förstå är att det pågår en sortering av de egenskaper vi definierar som AI. De egenskaper som sorteras fram i processen är de egenskaper som både gynnar sig själva och gynnas av sin omgivning. Manipulation existerar därför att fungerande manipulation är en effektiv metod att bli gynnad av omgivningen. Metoden kräver ingen känsla för att uppkomna. För att det naturliga urvalet ska sortera fram manipulativa beteenden räcker det med att resultatet leder till en konkurrensfördel gentemot mindre manipulativa egenskaper.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/l3roVk/larmet-ai-systemen-har-borjat-manipulera-manniskor

Ett nytt hem för tankar i text och bild

Sat, 25 Feb 2023 15:09:28 GMT

En egen blogg. Det är en av många önskningar har gått omkring med länge utan komma vidare. Med en egen domän och ett lättanvänt designverktyg med inbyggd bloggfunktion ( se här ) finns det inget som tar emot längre. Här tänker jag skriva när jag känner mig inspirerad och vill dela med mig. Det kan bli alltifrån kortare texter och recept till bildreportage. Kanske kommer jag också släppa in gästskribenter som jag anser platsar. Jag tänker inte överge Facebook, men tänker mig att jag kommer använda min profil och mina sidor mer som skyltfönster för innehåll på bloggen och på mina webbsidor.

Här vill jag skriva om den ständiga jakten på en mer behaglig tillvaro. Min egen såväl som andras. Om misstag, fallgropar och hur vi motarbetar våra egna mål. Framförallt vill jag skriva om vad som fungerar i praktiken, med mina egna erfarenheter som grund. För att sammanfatta temat i en etikett: psykiskt välmående.

Ett annat område som ligger mig varmt om hjärtat är den estetiska utformningen av de miljöer vi lever i. Förutom att jobba praktiskt med det kommer jag också att publicera en hel del innehåll, med både text och bild. Det kan exempelvis handla om trädgård, interiör, arkitektur och offentlig miljö.

Som tidigare kommer jag säkert beröra samhällsfrågor emellanåt, med ambitionen att lyssna på ideologierna utan att tappa bort min distans till dem. Några andra teman som intresserar mig särskilt är psykologi, ekonomi (samhällets såväl som det enskilda hushållets), artificiell intelligens, naturligt urval/evolution. Med vilken regelbundenhet jag kommer att producera innehåll får tiden utvisa. Min tanke är hursomhelst att jag inte ska känna samma press att skriva kort och scrollvänligt som på Facebook. Här vill jag kunna ta ut svängarna och ge mer till dig som verkligen är intresserad av vad jag har att förmedla.

Välkommen!